Tankar

Här är några  texter  jag skrev när jag låg inlagd på slutenvård i en depressiv fas:

—————————————————————————————————————

Manodepressivitet - ett helvete utan dess like

För mig är ljuset mörker
För mig är glädjen sorg
För mig är skrattet gråt
För mig är livet döden
För mig är dagen natt
För mig är blommorna ogräs
För mig är solen mörka moln
För mig är dofter en stank
För mig är den rena smutsigt
För mig är det vackra fult
För mig är optimismen pessimism
För mig är det vita svart
För mig är hoppet förtvivlan
För mig är det goda det onda
För mig är lust bara obehag
För mig är det mjuka hårt
För mig är kärleken hat
För mig är värmen kall
För mig är vakenheten sömn
För mig är själva livet
En ouppnåelig dröm

Annika 09-05-23

——————————————————————————————————————

Häromdagen landade en liten ängel på min axel…

Hon lyfte bort stenen som tynger mitt hjärta
Allt det som gett mig denna grymma smärta

För en kort stund, kanske bara någon sekund
Kände jag en känsla jag inte upplevt på flera, flera år
Jag vill så gärna att den består

Jag kände lycka, jag kände hopp
Jag kände glädje och hur allt ont rann ur min kropp

Jag kände lättnad, jag kände tro
Jag kände mig frisk och ingen oro

Jag kände lycka och eufori
Jag kände mig första gången på länge, fri

Det var inte förrän ängeln flög åter
Som jag ännu kände hur mitt hjärta gråter

Jag har så många jag älskar och som finns där för mig
Varför kan jag då inte känna lycka inom mig?

Vad är det som saknas, försvunnit, gått mitt itu?
Snälla, ge mig det tillbaka i samma skick som du tog
Jag vill så gärna bli frisk, bli mamma och fru
En som överlevt det onda, en som inte dog

En glad sådan vars hjärta är läkt och helt
Som vet varför man gråter och vars leende inte är stelt

Jag undrar hur länge jag skall orka och stå ut?
Om min älskade har kraft att se ett slut
Om han orkar tills ängeln kommer tillbaka
För att stanna och över mig vaka.

/Annika 2009

——————————————————————————————————————

Är det detta jag förtjänar?

Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Mina minnen är ett minne blått
Ångesten river som klor i mitt hjärta
Hur länge skall jag känna denna smärta

Jag orkar inte längre
Vad ska jag ta mig till?
Finns det någon däruppe?
Är detta det här du vill?

Jag vill känna glädje
Jag vill känna hopp
Jag vill känna en lycka
Som inte har något stopp

Jag har så många jag älskar
Som förtjänar mer än det här
Som känner mig som en annan
Som behöver mig som jag egentligen är

Minnen är det enda man har
Men inte ens dom finns kvar
Jag saknar allt jag en gång hade
Då jag mådde bra och var den jag en gång var

Men någon vill mig illa
Förstöra mitt liv
Fördärva det lilla
Detta blir mitt driv

Jag önskar jag vågade
Men det känns bara plågande
Ringa, åka buss, spontana besök
Allt sånt gått upp i rök

Snälla Du, vem du nu är
Gör att jag mår bättre än så här

/Annika, Januari 2009

februari 9th, 2010