När jag var liten så höll man ju på lite alla möjliga lag, oftast det som låg i toppen och dessutom var (och är) min pappa Djurgårdare (ishockey) och Hammarbyare (otboll) så av lite ren tonårstrots i tidig ålder blev AIK mitt lag.
När jag blev lite äldre var alla mina killkompisar AIK-are vilket spädde på mitt intressse ytterligare.
När vi senare genom mitt jobb köpte/hyrde stolar i Globen fick vi biljetter till samtliga matcher och jag gick på varenda AIK-match och min kärlek till laget blev bara större och större.

Första gången jag var på Råsunda för att titta på fotboll (hade mest kollat på ishockey tidigare), satt på långsidan och såg AIK-klacken från min plats så bara ryste jag i hela kroppen. Banderollerna, sångerna, bengaliska eldarna, trumman, applåderna, stödet i motgång och medgång...allt var bara så underbart.

Efter det har det i nästan alla matchen varit på Norra Stå jag varit, men jag är bara 152 cm så ibland kan det vara lite klurigt att stå där, men det är ju där, mitt ibland sina egna, man VILL vara. Dessutom har jag ibland barn med mig och de ser ju ännu mindre än mig ;-).

Det är svårt att sätta fingret på vad exakt som gör AIK så speciellt. Det är ju inte för intet det häromdagen presenterades en undersökning som gjorts, där det stod att AIK har de bästa, mest trogna fansen av alla lag.

AIK för mig är ren och skär KÄRLEK och jag älskar er!!!